Min Jackmanii har blivit så ful. Nertill är det fullt med bruna, torra blad och strax ovanför dem ser de färska bladen ut att vara på väg att bli bruna de också. Längst upp blommar den fortfarande någorlunda fint - men inte alls som den ska eller brukar.
Nu funderar jag på att klippa ner eländet helt och hoppas att den kommer på nytt, med friska och fina blad. I annat fall gräver jag upp och slänger. (Eller kanske byter plats? Om jag hittar någon ny, bättre plats ...)
I förrgår fick de övervintrande växterna komma ut från garaget och in i växthuset.
Klematisarna är på gång, liksom blomman för dagen (dock nerklippt nu) men chokladblomman överlevde tyvärr inte.
Den största krukan, den tunga blå, med sommarklematis och murgröna orkade jag inte lyfta in så den står kvar på altanen, men är skyddad med två fleeceplädar mot nattfrost.
Idag köpte jag ännu en klematis (Södertälje) och planterade vid spaljén utanför växthuset. Blir förhoppningsvis lummigt och fint.
Äntligen är våren här! Och det börjar bli lite lite grönt ute. Älskar den här tiden på året, så ljuvlig!
Köpte en liten spaljé idag och behövde såklart en klematis till den. Egentligen vill jag ha något högre och rejälare som vind- och insynsskydd, men den här får funka tills jag vet hur jag vill ha det. Det ser lite futtigt ut i nuläget, men det ska snart åtgärdas.
Tallen saknas och det är inte bara den, utan fler träd som är nedtagna ... Det är åtminstone ljust. För ljust. (Hur sjutton tänker man när man tar ner en vacker tall?!)
I år funderar jag på att låta naturen ha sin gång. Det får bli 'herre på täppan' i rabatten för jag orkar inte kämpa längre. Är det avsaknad av utsläpp som gör att det växer så himla mycket sista året?
Grönskan har låtit vänta på sig men idag kändes det verkligen som att det slog ut, äntligen!
